söndag 25 oktober 2009

Raw! #1


Välkommen till Tre Veckor Raw!

Antar du utmaningen att testa raw food i tre veckor? Officiellt börjar utmaningen måndagen 26 oktober 2009, men det går självfallet bra att hoppa in när det passar dig. Tre veckor fyllda med näringstät, smarrig, energigivande, fräsch och superkul mat! Du bestämmer själv om du som jag kör 100 % raw, eller bara något enstaka mål om dagen.

Jag har fnulat ihop en liten FAQ åt er som aldrig testat raw förut. Kom gärna med frågor om det är något särskilt ni vill att jag ska ta upp! I morgon kommer jag att göra en liten första planering, och återkommer då med lite mer konkret info. Använd gärna kommentarsfältet för att diskutera, berätta hur det går för er eller tipsa om annan bra info om raw food.

Puss på er råbusar!

Q: Vad går raw food ut på?
A: Man äter grönsaker, frukt, nötter och frön som inte upphettats över 45 grader. Många näringsämnen är känsliga för värme, och genom att inte upphetta maten får man en kost späckad med vitaminer, enzymer, fytonutrienter och andra mikronäringsämnen som går förlorade vid tillagning. En period med raw food ger en riktig energikick, inspirerar till nyttigare kosthållning överlag, och om man vill kan man också använda raw food för att gå ner i vikt.

Q: Så... allt man äter är råa grönsaker? Typ råkosttallrik?
A: Visst, man kan göra helt fantastiskt goda råkosttallrikar, men man äter också mat som är tillagad - fast på lite andra sätt än vad man normalt är van vid. Genom att t.ex. blötlägga, mixa, torka och även grodda går det att få många olika sorters maträtter, med olika konsistens, smak och form. Biffar, puréer, bröd, pizza, soppor etc. etc. - you name it. Raw food är ett helt universum i sig, det blir aldrig enformigt på något sätt - och det är en vits i sig med att äta så varierat som möjligt.

Q: Tar det mycket tid?
A: Allt som är nytt tar lite längre tid i början. Jag kommer att försöka tipsa om enkla, snabba rätter så långt det går. Bästa tipset är att laga större satser av sådant som tar lägre tid att göra (t.ex. biffar), så att det räcker några dagar. En annan sak man får vänja sig vid är lite framförhållning. Det gäller att komma ihåg att t.ex. lägga nötter i blöt över natten, och vill man grodda tar det några dagar. Men med lite planering så är det ganska enkelt, och när det väl blivit en vana tycker jag det ofta går snabbare än "vanlig" mat.

Q: Behöver jag någon särskild utrustning?
A: En sak man i princip inte klarar sig utan (tycker jag) är en stavmixer och/eller blender. Har man en hushållsapparat eller matberedare som kan hacka, skiva och riva grönsaker är det också toppen eftersom det spar tid, själv föredrar jag dock ibland det hederliga gamla rivjärnet eftersom det är enklare att diska. Har man en torkugn (folk som plockar mycket svamp har ofta sånt) är det kanon, men man kan också torka i vanlig ugn på låg temperatur. Själv gillar jag groddar, och är mycket förtjust i mina groddlådor som jag köpt på hälsokosten. Det går dock lika bra med större burkar av något slag.

Q: Jag tränar massor - kommer jag verkligen att få tillräckligt med energi och näring genom att äta råa grönsaker?
A: Svar ett rungande ja. Mycket av t.ex. proteinintaget kommer från nötter och frön när man käkar raw, vilket ger en ganska energität föda. Det går (tyvärr, tyvärr ;)) också utmärkt att göra raw kakor, tårtor, efterrätter och godis. Min erfarenhet är att om man vill gå ner i vikt under en rawperiod får man passa sig minst lika mycket som vanligt. Är man orolig för detta kan man komplettera med råa proteinpulver, som t.ex. hampaprotein från Manitoba Harvest eller SunWarriors risprotein. Vad gäller näringen i övrigt så är raw den antagligen mest näringstäta kost du någonsin kan få.

8 kommentarer:

Ingmarie Nilsson sa...

Ha gärna förslag på enkla bra "after-run" snacks. :-)

gullfot sa...

Åh vilket bra uppslag, tack - kommer i veckan!

Ingmarie Nilsson sa...

Jag tycker överlag att det är lite "svårt" om man vill ha vego-snack. de flesta förslag är ju typ keso+banan, mjölk+banan, risifrutti, macka med skinka/kyckling o.s.v. Ibland blir det nödlösning med proteindrink...

jumper sa...

Spännande! Under ett halvår på 1980-talet åt snitsaren huvudsakligen vad som då kallades "levande föda" (efter gurun Ann Wigmore). Detta som ett led i snitsarens opublicerade barfotaforskning "Arbetstidsstudierkring en självförsörjande, motor- och husdjursfri odlar- och samlarekonomi", där det bland annat ingick groddat och fermenterat vete, linsgroddar, syrad solrospastej, rå sur välling och annat. Han åt varje dag födoämnen i proportion till den skörd han fick på sin kolonilott och mådde hela tiden mycket bra. Det låter som ett ämne för ett blogginlägg. En del av läckerheterna har levt kvar i det snitska hushållet, men på senare tid tycks de ha blivit sorgligt bortglömda.

Även om jag inte hoppar på treveckorsutmaningen som helhet, får ditt initiativ bli en spark i rumpan, så att jag åtminstone äter den vegankost jag egentligen vill äta. Där handlar det mest om att lämna mjölken till förmån för bland annat egen fementerad sojamjölk som ju dock inte är raw. Inte heller min påläggshommus på kikärter och sesam är raw, men god är den, liksom den syrade solrospastejen. Och varför har jag slutat att äta linsgroddar som är så smarrigt. Säkert ska jag i alla fall pröva några av dina recept. Tack!

gullfot sa...

Ingmarie - det är precis här man får lära hjärnan att slå frivolter. Vad är en måltid? Hur svårt ska det vara egentligen? Lite frukt, bär och nötter är hur lätt som helst att få tag i, och blir ett toppen mellanmål utan att det kräver någon tillagning :-) Men som sagt, more later.

Jumper, vad kul att höra! Att äta den kost jag egentligen vill äta, det är precis vad som motiverade mig till denna blogg. Och nu kommer jag inte undan, jag har ju era ögon på mig. Raw food kan man säga är en enklare (ytligare?) variant på levande föda, man klarar sig utan vetegräspress och rejuvelac. Annars har Ann Wigmore också en hel del sjyssta recept. Syrad solrospastej, något du vill dela med dig?

jumper sa...

Vetegräs minns jag inte om jag någonsin smakade, men det syrliga vattnet där de grodda vetekornen fermenterades, drack jag och det var kanske något slags rejuvelac. Solrossallad minns jag också att jag odlade i fönstret.

Recept på min syrade solrospastej "Tortex" (hämtat ur "Vallentunabygdens Agenda 21 kokbok", dit jag skickade receptet anonymt:

100 g solroskärnor
100 g gul lök
1/2 tsk salt (kan möjligen minskas något)
1 dl vatten

Hacka löken och mal solroskärnorna (går fort i t.ex en handdriven kaffekvarn). Blanda väl med vatten och salt i en glasburk rymmande 4-5dl. (Ingredienserna kan också finfördelas tillsammans i en mixer eller liknande. Mängden vatten kan då minskas något).

Sätt på lock och låt burken stå i rumstemperatur i ca två dygn eller tills den tidigare smutsgråa blandningen fått en beige färg (under ytan) och något bubblig konsistens. Då har jäsningen kommit igång. Smaken ska vara strävt syrlig, inte bara salt. Om man är äckelmagad kan man avlägna det gråa ytskiktet. Förvaras svalt.

Med dubbelt så mycket vatten (kan också blandas i efteråt) får man en syrlig sås till exempelvis potatissallad.

¤

Jag håller med om att sådan här mat inte tar mycket tid att göra. Däremot kräver den antingen aktivt intresse eller invanda framförhållningsrutiner.

jumper sa...

Tillägg: Vid praktiskt försök visade det sig att om man finhackar löken i mixer i receptet ovan frigörs så mycket vatten att det räcker med 1/2 dl extra vatten och kanske ännu mindre. Det är för övrigt lättare att pulvrisera solroskärnorna för sig och mixa lök med vatten för sig.

gullfot sa...

Tack jumper! Den rör jag ihop redan ikväll - är grymt nyfiken.

"Aktivt intresse eller invanda framförhållningsrutiner" sammanfattar det hela bra. Det sägs att det tar 21 dagar att etablera en vana...